"Jag mår bara normalt, jag känner inte att det är något konstigt med att prata spanska eller svenska" : Om tvåspråkiga elevers tankar kring sin tvåspråkighet och enspråkiga pedagogers attityder till tvåspråkigheten bland barn.

Denna uppsats syfte är att undersöka tvåspråkiga elevers syn på sin egen tvåspråkighet och hur de upplever att den blir bemött i skolan. Vidare var vårt syfte att undersöka hur lärarna ser på elevernas tvåspråkighet och ställer dessa attityder och föreställningar mot varandra. För att uppnå detta syfte har det gjorts sju kvalitativa forskningsintervjuer varav fyra är med pedagoger och tre är med två elever åt gången. Intervjuerna utfördes i en mångkulturell skola i en av de största städerna i Sverige. Resultaten som framkommit genom denna studie går hand i hand med studier utförda av bland andra Otterup (2008). Det har visat sig att de tvåspråkiga barn som deltagit i vår undersökning har en tämligen naturlig och okonstlad syn på sin egen tvåspråkighet medan pedagogerna gärna problematiserar fenomenet och kopplar tvåspråkighet direkt till, som de utrycker det, halvspråkighet och språkliga brister. Det har även framkommit att tvåspråkigheten står i nära samband med identitet både för intervjuade pedagoger och de tvåspråkiga eleverna själva. Huvudresultatet för studien är att det finns ett glapp mellan attityderna till tvåspråkighet mellan pedagogerna och forskningen samt elevernas verklighet. Vi ser vikten av att detta glapp minskas då all forskning pekar på pedagogernas och skolans roll för en gynnsam tvåspråkig utveckling